I samband med implantat behandling, behöver man ibland förbättra situationen när det inte finns tillräckligt med ben. Det finns olika sätt att ersätta förlorat ben. Benuppbyggnad är ett sätt att skapa förutsättningar för tillräcklig benvolym inför installation av tandimplantatet. Användning av eget ben från crista iliaca (höftkammen) eller mandibelns (underkäkens) bakre del är den mest använda tekniken för bentransplantation och väl beskrivet i litteraturen.

Benersättningsmaterial av allogent (ej kroppseget) ursprung kan också användas vid implantatinstallationer.  De stora fördelarna med detta material är att det rekonstruktiva ingreppet kan ske polikliniskt i lokalanestesi, med väsentligt mindre morbiditet (efterbesvär) och tidsåtgång.

Implantat installerad med hjälp av osteotomiteknik till sinus maxillaris, bihålan. Sinusslemhinnan lyfts försiktigt med hjälp av en osteotom (mejsel).